Att inte vara ensam

Om det är någon som får magen att vrida sig, inte bara ett utan två varv, inför avresan så är det aboslut rädslan inför att känna sig ensam. Jag kände av detta ganska kraftig för någon månad sedan då jag matchade med min familj och fick reda på när det var dags att lämna. Jag blev med ens väldigt rädd för att inte få några vänner, för att staden skulle vara tom på au pairer och kanske främst för flygresan dit. Har dock haft turen att hitta, inte bara 1, utan 3 vänner som kommer att bo i närheten utan att ens ha flyttat ännu, så gissa om jag är glad!
 
Den ena tjejen, Sofia, åker samtidigt som mig till New York's trainingschool, samma flyg och allt! Vi hittade varandra genom en whatsapp grupp som jag blev injuden i, i och med att jag fick mitt avresedatum. Vi kommer också att vara på samma skola och sedan bo endasst 3h ifrån varandra väl på plats hos våra värdfamiljer. Med andra ord, inte ett allt för långt avstånd för lite helg-skoj!
 
Den andra tjejen, Kajsa, hittade jag genom en grupp här på Facebook för svenska au pairer där jag helt enkelt frågade om det är någon som kommer att bo i närheten av mitt område! Jag fick många svar men Kajsa, som endast kommer att bo 15 minuter ifrån mig, var den enda som jag sedan har hållt kontakten med. Kajsa åkte till USA redan den 5e augusti, så hon kan allt om området och staden nära mig. Ska bli så himla kul att träffa henne!
 
Sista tjejen, Alexandra, kommer även hon att bo nära. Så pass nära som 20 minuter. Denna tjej kontaktade mig via mejl för bara någon vecka sedan och berättade att min blivande (nuvarande?) LCC hade pratat om mig och att jag kommer den 10e. Alexandra skrev och undrade om jag vill gå med henne på det kommande LCC-mötet strax efter att jag kommit till USA. 
 
Ser så mycket fram emot att träffa dessa människor och såklart många fler! Är också så tacksam över att internet finns och alla dessa au pair grupper!
 
10 dagar kvar.