Mycket, mycket, har hänt sedan vi passerade en veckas-markeringen. Just då befann jag mig på andra sidan Östersjön med min älskade farmor och farfar. Vi hade det mysigt, jag hjälpte henne att uträtta några ärenden när vi ändå hade bilen över och självklart pratade vi och umgicks massor. Att sedan igår säga hejdå, näe usch. Vill inte ens tänka på hur det kommer se ut på Arlanda.

 

Under tiden jag har varit borta har information inför avresa trillat ner som på löpande band på mejlen, ordrar jag har skickat efter har kommit fram och mitt internationella körkort har hunnit infinna sig i brevlådan. Dessvärre har inte det jag väntar mest på ännu kommit, nämligen mina värdbarns presenter, och när jag ringde och frågade om dem så fick jag till svar att dem kommer på måndag, senast tisdag.... Panik-klockor började ringa i huvudet men det finns ju faktiskt inget jag kan göra åt det utan jag får bara hålla tummarna för att dem kommer på måndag och fortsätta som planerat min sista vecka här.

 

Alltså, sista veckan... Vid denna tidpunkt nästa vecka har jag nog ganska precis gått på lunch mellan mina lektioner på trainingschool. En sjuk tanke, på tisdag då händer det. Men innan dess är det dock mycket som ska hinnas med och jag har precis startat min andra maskin med tvätt och skrivit till ytterligare några punkter på to-do-listan.