Idag insåg jag att jag är en höst-människa. Jag satt i bilen, på väg till Walmart, blickade ut genom fönstret och insåg att jag älskar hösten. Jag älskar färgerna på löven och den rena, kyliga luften. Jag älskar de första veckorna med en varmare jacka och när fingrarna känns precis sådär lagom kalla. Nu är det dock inte sådär överdrivet kallt här med de 19 grader som solen bjöd på idag och de 25 grader som förväntas imorgon, men det är väl dumt att klaga... hörde att det snöar hemma i Sverige haha. Jag älskar iallafall allt som har med hösten att göra och på något sätt kändes det så bra att faställa just det, att jag är en höst-människa.

 

 

Anyway... Jag har haft en riktig skit-vecka rent ut sagt. Barnen är fruktansvärt jobbiga nu, inte bara gentemot mig utan även mot varandra och mot sina föräldrar. Jag vet inte riktigt vad som händer och blir bara trött och irriterad, nästan ledsen. Det är påfrestande att alltid behöva vara "the bad guy" och att tillfällena att säga något bra och uppmuntrande kommer så pass sällan eftersom att all tid går åt till att hålla alla på rätt spår och dessutom så lyssnar dem ändå inte vilket bara får mig att ifrågasätta mig själv. 

 

I måndags var det halloween och visst var det kul och vi alla hade trevligtt, men barnen kom i säng alldeles för sent och tisdagen var en total katastrof.
K-a-t-a-s-t-r-o-f, I'm telling ya. Morgonen var fruktansvärt men eftermiddagen... Den var bortom all kontroll. Ena barnet efter det andra misskötte sig och jag och min värdpappa var i shock båda två. Förhoppningsvis har detta ett slut snart och vi kan alla återgå till våra lugna och fridfulla mornar och glada och skojiga eftermiddagar, men alltså... det ligger inte långt borta att denna tjej i blont hår snart ryter till. Till slut är det liksom nog.

 

Just nu, denna stund och denna sekund är jag dock, trots veckans dåliga start, så otroligt glad och lycklig. Varför? Jo för att min bästa Lisa-Fisa precis bokade sitt flyg och vi två, tillsammans, ska fira in det nya året i New York City. Hon stannar också några extra dagar både innan och efter nyår och jag är så förväntansfull. 55 dagar, sen är hon här. Nyår i New York, jag ryser när jag tänker på det.